Det säkra före det osäkra

Nytt hus nytt larm
Jag har en regel i livet och den är som följer "nytt hus nytt larm". Jag är ju verkligen livrädd för att få inbrott! LIVRÄDD!  Jag förstår inte hur man går vidare i livet efter det, efter att man får sin personliga svär så kränkt. usch jag blir så illa berörd bara jag läser om inbrott. Och jag vägrar att vara ensam hemma. Jag kan inte för mitt liv förstå hur folk vågar bo ensams, hur i hela friden somnar man om man är ensam i huset? Det kan ju komma in någon när som helst och jag vet inte hur man försvarar sig mot inbrottstjuvar?? Dom skulle ju kunna mosa mig med sin lilltå även om jag kämpade emot för mitt liv.

Så nu när vi har flyttat så kommer jag min vana trogen att anlita en säkerhetskonsult som ska kolla på huset och allt som vi finns på tomten och se vad vi behöver göra för åtgärder. Många säger att jag överdriver och att jag är larvig, men jag kan inte hjälpa det. Jag har alltid varit livrädd, även när jag var liten. Jag vägrade vara ensam hemma när mamma skulle åka och handla. och om jag kom hem från skolan och ingen var hemma så väntade jag utanför eftersom att jag var så rädd att någon skulle vara inomhus. Jag vet inte vart denna skräcken kommer ifrån men jag är verkligen rädd och jag kan inte göra något åt det. Min syster är tvärtemot mig. Hon älskar att vara hemma ensam och är aldrig rädd av sig. Hon säger bara att om det nu kommer någon inbrottstjuv så tar hon tag i det problemet då när det kommer upp. Jag förstår inte hur man kan vara så ansvarslös, det skrämmer livet ur mig att hon tänker så.